Barnkonventionen är nu lag

Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.

Den 1 januari i år blev Barnkonventionen lag. Det är väldigt bra, men Barnkonventionen liksom de andra lagar vi har som ska skydda barn är egentligen bara ord. För att dessa ord ska ha någon betydelse krävs handling – av oss vuxna.

Barnkonventionen talar om att vi måste arbeta för att förebygga att barn utsätts för brott. Vi kan inte fortsätta blunda för det som händer. Barn utsätts för brott på alla platser där de befinner sig, i hemmet, i skolan, på fritiden och på internet.

Internet är en plats där de allra flesta barn befinner sig flera timmar varje dag. Internet är på många sätt en fantastisk plats där barn kan få kontakt med andra som är som dem, något som är särskilt viktigt för de barn som inte har så många vänner utanför internet. Men dessa barn är också de som har störst behov av bekräftelse och det gör att de är särskilt sårbara – och denna sårbarhet är förövare mästare på att utnyttja för att tillfredsställa sina egna behov.

Barn på internet riskerar att utsättas för sexuella övergrepp, och detta måste vi tillsammans göra allt vad vi kan för att förhindra. Sexuella övergrepp som sker på internet är svåra att upptäcka särskilt eftersom som barn som utsätts sällan berättar. Barn som blivit utsatta och inte får stöd och hjälp riskerar att må dåligt och drabbas av psykisk ohälsa.

Men vad kan vi då göra för att förebygga?

För det första måste vi våga se att många barn faktiskt utsätts och riskerar att utsättas. Det är en obehaglig tanke men först när vi vågar tänka den kan vi arbeta för att förebygga. Skolor kan arbeta förebyggande genom att utbilda personalen och sedan låta dem utbilda eleverna. Föräldrar kan bjudas in till föreläsningar och diskussioner. Det är viktigt att detta inte sker bara vid ett enstaka tillfälle utan att det är något som återkommer minst en gång varje termin, och det måste dessutom finnas möjlighet för elever att komma och prata enskilt med kurator, skolsköterska eller någon annan trygg vuxen. Skolorna behöver handlingsplaner för hur man ska agera när någon elev har utsatts.

Barnkonventionen har blivit lag och nu ska vi tillsammans se till att den blir verklighet.