Alla vill att Sverige ska ha en skola i världsklass. Tyvärr är det inte så idag. Vårt skolsystem var en gång i tiden något som vi var stolta över, men nu har vi sett hur resultaten har sjunkit dramatiskt i internationella jämförelser. Vad hände, och hur har vi hamnat här?
Kommunaliseringen – en katastrof? #
En av de största förändringarna i svensk skola var kommunaliseringen. Trots att många varnade för konsekvenserna, som till exempel en stor lärarbrist och försämrad status för läraryrket, genomfördes beslutet. Tyvärr besannades alla farhågor. Idag kämpar skolorna med att rekrytera och behålla behöriga lärare, och det finns ingen gemensam nivå för hur mycket pengar kommunerna ska satsa på skolan. I vissa kommuner är det bara 56 procent av det som andra kommuner lägger på sina skolor. Det här innebär att kvaliteten på grundskoleutbildningen är helt beroende av var någonstans den bedrivs i landet. Barnen får helt enkelt inte en jämlik skolgång.
Det fria skolvalet – en marknadsanpassning? #
Det fria skolvalet var tänkt att ge föräldrar mer inflytande över sina barns utbildning. Men i stället har det resulterat i att skolor har blivit mer som serviceföretag, där föräldrar och elever ser på lärarna som några man beställer och köper en tjänst av. Hot om att byta skola om ett barn får dåliga betyg har blivit allt vanligare. Förr var relationen mellan lärare och föräldrar viktig för att stötta barnet, men idag blir det ofta blivit en konfliktställning mellan föräldrar och lärare.
Det har i sin tur bidragit till sämre utbildningskvalitet med ökade inslag av till exempel ”glädjebetyg”, sänkta krav och en rädsla hos skolpersonalen att tillrättavisa elever som stör.
Katederundervisning vs handledning #
Historiskt sett hade läraren en central roll som kunskapsförmedlare i klassrummet. I dag har lärarna utbildats i en pedagogik som syftar till att de ska vara mer av projektledare. Det har lagts ett större ansvar på eleverna själva att ta kontroll över sitt lärande. Tyvärr verkar detta inte ha varit särskilt framgångsrikt. För många elever har denna omställning lett till större problem och ökade skillnader i prestation.
Skolmognad och betyg – har vi glömt vad som fungerar? #
Fram till mitten av 1970-talet fanns det ett skolmognadstest för att bedöma om ett barn var redo att börja skolan. Det togs bort med motiveringen att alla barn inte utvecklas på samma sätt.
Att alla barn inte utvecklas i samma takt borde inte innebära att vi ska sluta hjälpa barn som inte är redo för skolstarten. De borde få möjlighet att vänta ett år för att utvecklas i sin egen takt i stället för att skickas till en skola där de kanske kommer att halka efter och börja en skolgång med en känsla av misslyckande och förlorat självförtroende. Det här beslutet verkar ha haft negativa konsekvenser för många elever.
Betyget i ”ordning och uppförande” togs bort i slutet av 60-talet. Att återinföra det betyget är kanske ingen magisk lösning på alla problem, men det skulle vara ett steg mot att återskapa ordning och respekt i skolan och hjälpa barnen utveckla sin sociala komptetens.
Vad behöver vi göra? #
Det finns inga enkla lösningar, men om vi återgår till vissa av de principer som vi vet har fungerat i skolan tidigare, kan vi åtminstone börja på rätt väg. Vi behöver ta ett steg tillbaka och tänka om i frågor som kommunaliseringen, det fria skolvalet och skolans roll i att skapa en trygg och lärorik miljö. Genom att hitta en balans mellan förnyelse och bevarande av det som fungerar kan vi kanske återupprätta en skola som är både rättvis och i världsklass.