2023

Förstatliga undervisningen för att återupprätta den svenska kunskapsskolan. Det räcker inte att bara vända den negativa utvecklingen, Sverige måste tillbaka till toppenplaceringen i de internationella kunskapsmätningarna, men ska vi lyckas förbättra skolan kan inte kommunerna behålla ansvaret för skolan. Kommunernas mycket skiftande ekonomiska förutsättningar gör att behövda satsningar uteblir där ekonomin är svag, i kommuner med god ekonomi genomförs däremot förändringar och satsningar.

Detta bidrar till att skillnaderna i skolan blir allt större. Elevernas skolresultat beror på var i landet man bor, och så får det inte vara. Skillnaden mellan hur mycket kommunerna satsar per elev kan uppgå till så mycket som en halv miljon kronor. Kommunaliseringen av skolan, att kommunerna tog över ansvaret från staten, i början på 1990-talet var feltänk. Reformen har varit förödande för läraryrkets status och har på flera sätt försämrat lärarnas arbetssituation. Lärarna har inte fått de löneökningar de förtjänar utan har fått stå tillbaka för andra yrkesgrupper inom kommunerna. Inte heller har kommunerna satsat på fortbildning eller karriärmöjligheter för lärare. Många kommuner ser till exempel inte lärare som ledare i klassrummet, varpå ingen fortbildning ges i ledarskap. Kommunerna har anställt obehöriga lärare, och elever har fått ägna sig åt eget arbete i tron om att man sparar pengar. Detta har försämrat resultaten i skolan. Varje gång ett problem i skolan uppmärksammas ropar kommunerna på hjälp i form av pengar från staten för att lösa problemet.

Ett mycket tvivelaktigt sätt att lösa problem på, och definitivt ingen långsiktig. En aktör ska ha hela ansvaret för att eleverna når målen och lär sig så mycket som möjligt, oavsett bostadsort. Alla elever ska få samma chans, därför måste skolan förstatligas. Kommunernas roll kan vara att ta hand om praktiska saker, som lokalfrågor.

Under 1990-talet lades speciallärarutbildningen ned och det kom att innebära stora problem för skolorna då de inte längre kunde erbjuda riktat inlärningsstöd till elever med särskilda behov i samma utsträckning som tidigare. 2008 insåg regeringen misstaget varpå man startade utbildningen på nytt. Det tar dock för lång tid att komma till rätta med problemet så nu krävs storsatsningar.

Det skriande behovet av denna kompetens beskrivs inte minst av lärarkåren, men det stora problemet är att många familjer och deras barn inte kan förvänta sig det stöd som skolorna faktiskt enligt lag ska ge. Problemet kommer dessutom att kvarstå i många år framåt. Fler och fler skolor har allt svårare att ge elever med särskilda svårigheter gällande inlärning i framförallt språk-, skriv-, läs- eller matematikutveckling det stöd som krävs. Att antalet speciallärare blivit färre är troligen en starkt bidragande orsak till de sjunkande skolresultaten. I regeringens vårproposition 2014 föreslogs att Speciallärarutbildningen ska mer än fördubblas och att en examenspremie på 50 000 kronor införs för såväl speciallärare som specialpedagoger. Målet är att ytterligare 3 000 speciallärare tillförs skolväsendet under en femårsperiod. Satsningen är riktad i första hand till förskola och lågstadium.

Antalet sökande till Speciallärarutbildningen är redan för få. Detta kan bero på att utbildningen bland annat konkurrerar med förstelärartjänster vilka ger cirka 5 000 kronor mer i månaden. Som speciallärare/pedagog kan man räkna med cirka 2 000 kronor mer i månaden efter ett och ett halvt års studier (och nya studieskulder). Behoven är olika och alltid individuella, och barn med funktionshinder mår sämre i skolan än andra. Barn med funktionshinder har även sämre skolresultat, och flickor med funktionshinder mår allra sämst och får minst stöd. Detta redovisas i en rapport från Örebro läns landsting, och bör tas på största allvar.

• Då pensionsavgångarna inom yrket är stora under kommande år bör målsättningen ökas till 4 000 speciallärare under en femårsperiod. Satsningens bör även gälla förstärkning på hög-stadienivå.
• Speciallärare ska ges samma ekonomiska utfall som förstelärarna, annars kommer de tänkta satsningarna inte att kunna genomföras på grund av för få sökanden.
• Undervisningen av elever med särskilda behov måste utvecklas. 15–20 procent av alla elever har i olika grad behov av extrastöd. Det måste utredas om möjligheten finns att hitta nya utbildningssätt som gör att kompetensen kan användas mer effektivt. Då behoven är stora måste nya idéer prövas.

Det finns två ämnen som är av betydande vikt för skolan. Det ena är svenska, och då framförallt läsning, det andra är matematik. Här måste vi bli ännu snabbare på att sätta in resurser om vi märker att eleverna böjar halka efter, gärna redan i förskoleklass om så krävs. Detta för att så många barn som möjligt ska klara det examensprov vi vill införa i slutet av skolåret. Man bör också tänka på föräldrarna som en resurs, 30 minuters högläsning varje dag kan göra underverk. Vi menar att om examensprov införs är det dessutom lättare att få igång ett bra samarbete mellan hemmet och skolan, då målbilden blir väldigt tydlig. Viktigt är också att snabbt påbörja en utredning om man misstänker någon diagnos, på så sätt får inte bara varje barn det stöd de behöver utan man säkerställer även att varje elev får rätt stöd.

Som för all verksamhet är det viktigt även för skolan att kunna definiera varför man finns, för vem och på vilket sätt. Skolan måste dessutom förhålla sig till den svenska värdegrunden där ”olikas lika värde” är en grundbult för att klara det demokratiska uppdraget. En konkret beskrivning av verksamhetens idé ger en mycket viktig möjlighet till styrning och ger kraft för verksamhetens inre arbete. Skolan måste bli mycket bättre på att definiera sin verksamhetsidé. Vissa skolor har lyckats med uppgiften att definiera hur man vill att samhället utanför ska uppfatta dem. För att lyckas genomföra verksamhetens idé, behöver cheferna ha goda metoder och verktyg. Men vilka är chefer i skolan? Förutom rektorn är även lärarna i realiteten chefer – i klassrummet. Lärarna ska leda grupper, ibland över 30 elever och för detta krävs modern kunskap om ledarskap.

Lärargruppen är delad i denna fråga, alla lärare ser sig inte som chefer utan oftare som ledare, med andra ord har man som lärare ett informellt accepterat uppdrag att leda gruppen. Här måste samhället slå fast – lärare är chefer i klassrummet. Inom privat och offentlig sektor utbildas i regel chefer systematiskt och då oftast utifrån metoder som påvisat goda resultat. Då lärare inte alltid ses som chefer finns ofta små möjligheter för dem. Här behövs ett tydligt ställningstagande, arbetsgivarna ska tillhandahålla ledarutbildning för lärarkåren. Vi ser det som mycket anmärkningsvärt att endast tre procent av studietiden vid ämneslärarprogrammet läggs på ledarskapsutbildning. Lärare som har genomfört mer omfattande utbildning säger sig vara mycket bättre rustade för arbetet i klassrummet, en självklarhet kan tyckas.

Utbildningens innehåll:

• att vara chef och ledare – formellt ledarskap
• att vara chef och ledare – personligt ledarskap
• att vara chef och ledare – pedagogiskt ledarskap
• att vara chef och ledare – strategiskt ledarskap

UGL, utveckling av grupp och ledare, syftar till att deltagarna ska få erfarenhet av grupp-dynamiska situationer och förståelsen för sin roll i dessa genom att:

• arbeta med reflektion och lärande enskilt och i grupp
• hantera och förstå konflikter
• kunna kommunicera direkt och klart
• förstå känslors inverkan såväl på individ- som gruppnivå
• kunna ta och ge feedback
• förstå hur funktionalitet, kön och etnicitet påverkar relationer och ledarskap
• kunna urskilja olika stadier i en grupps utveckling och hur man förhåller sig till dessa
• förstå att det finns behov av olika ledarstilar
• få ökat självförtroende och ökad självkännedom

Med ovanstående kräver Aktiv Skola att ledarskapsutbildning ges större plats i utbildningen av lärare samt att arbetsgivarnas ansvar definieras och att ledarskap ses som ett livslångt lärande.

Det är i skolan och under ordinarie undervisningstid som alla elever ska få det stöd och den hjälp de behöver för att klara kunskapskraven. På lektionerna ska läraren bland annat introducera och förklara nya områden, besvara elevernas frågor och se till att alla elever hänger med. Läxor förstärker vad eleverna lär sig på lektionstid, det ger repetition och fördjupning, och är viktigt för elevernas kunskapsutveckling. Skyldigheten ska givetvis gälla alla skolor oavsett driftsform, och fokus bör ligga på grundskolan.

Hur läxhjälpen ska organiseras måste skolorna själva få avgöra men krav bör ställas på att läxhjälpen leds av utbildade lärare. Läxhjälpen får inte minska incitamentet för skolorna att sätta in särskilt stöd inom den ordinarie undervisningen. OECD konstaterade i sin fördjupade analys av Sveriges PISA-resultat att svenska elever har relativt låg uthållighet och alltför ofta tror att det är annat än ens egen ansträngning som påverkar resultatet. Eleverna behöver anstränga sig, men de ska också få stöd och stimulans när de behöver det.

Saker som kan komma att spela in för en jämlik skola är flera, vi vet att många ensamstående har sämre med tid, att många har kvällsjobb och att föräldrarna i vissa invandrarfamiljer pratar för lite svenska för att kunna hjälpa till. Dessutom räcker inte alltid föräldrarnas kunskaper i exempelvis matematik till, och sättet man lär ut på kan ha ändrats sedan man själv gick i skolan, därför är det extra viktigt att alla barn känner att de får det stöd de behöver för att klara av sina läxor.

Det finns vissa samhällsområden som är större än blockpolitiken, försvaret till exempel. Samma sak gäller pensionsfrågan där ett antal partier med S och M i spetsen ser till att alltid ha majoritet för att på så sätt säkra lösningar på lång sikt. Vi på Aktiv Skola anser att även skolpolitiken ska löpa över blockgränserna eftersom det är en av de viktigaste frågorna i dag.

För att säkra upp resultaten för svensk skola måste man jobba än mer långsiktigt. Eftersom blocken skiljer sig så mycket åt innebär det i dag att det som den ena sidan bygger upp raserar den andra, och tvärtom. Detta skapar en osäkerhet för dem som jobbar inom skolan, och en frustration för föräldrar som vant sig vid den ena eller andra modellen och nu ska lära om, ett exempel är betygssystemet. Dessutom är det ineffektivt och ett onödigt resursslöseri att ständigt tvingas ändra arbetssätt i en organisation, och är det något som behövs i skolan så är det att få ut max av varje krona. Vi anser att man bör gå på senaste valresultatet och att de fyra största partierna oavsett blocktillhörighet ska ansvara för skolfrågorna. På så sätt kommer barnens kunskap i fokus i stället för ideologi, politik, tycke och smak.

Skolans viktigaste resurs är välutbildade och engagerade lärare. Därför är en av samhällets viktigaste uppgifter att se till att lärare med god kompetens finns tillgängliga för skolan. Av tio utbildade lärare slutar fyra efter två år för arbete inom andra sektorer i samhället, en lärarut­bildning ger nämligen kunskaper som också efterfrågas inom många andra yrkesområden. Detta är givetvis ett stort problem för skolan.

För att minska avhoppen behöver vi komma tillrätta med en rad problem:

• Lönefrågan är viktig och har poängterats av politiker från alla läger. Här kan det förväntas åtgärder som delvis rättar till detta.
• Förberedelser för lärarnas förväntade ledarroll. Här krävs mer av fortlöpande ledarskaps-utbildning för lärarna.
• Minska de administrativa arbetsuppgifterna för lärarna. Här pågår ett arbete.
• Utveckla lärarnas arbetssätt genom att införa delat ledarskap i klassrummet. Det dubbla ledar­skapets positiva effekter bör prövas och utvärderas i större skala.
• Minska antalet elever per klass för att förbättra lärarnas arbetsmiljö och samtidigt förbättra elevernas skolresultat.

Vi måste påbörja arbetet med att bilda opinion om vikten av färre elever per klass. I median-klassen på lågstadiet har antalet elever ökat från 20 till 24 elever sedan 2006, detta är fel utveck­ling. I debatten framförs ofta att klasstorleken saknar betydelse för skolresultaten, men detta är fel. En rad vetenskapliga artiklar säger något annat.

”Does Class Size Matter?”, från amerikanska National Education Policy Center, summerar: ”Den akademiska litteraturen om effekterna av klasstorlek finner att klasstorlek är en viktig faktor för en mängd olika elevresultat, allt från provresultat till bredare livsutfall. Mindre klasser är särskilt effektiva när det gäller att höja kunskapsnivåerna hos låginkomsttagare och minoritetsbarn.”

En rapport från Vita Huset (White House Report, 2012),“Investing in Our Future: Returning Teach­ers to the Classroom”, sammanfattar: ”Betydande bevis finns att mindre klasser – särskilt i de tidiga åren – ger bättre resultat för eleverna.”

I studien ”Långsiktiga effekter av mindre klasser”, framtagen av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, är en av de viktigaste slutsatserna: ”Mindre klasser förbättrar elev­ernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor…löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen”. Bra lärare är centralt för att nå bra skolresultat. Mindre klasser kommer att kräva fler bra lärare men lärarna kommer i högre utsträckning jobba kvar när arbetet känns mer greppbart. Färre elever per klass är därför något vi på Aktiv Skola kräver av arbetsmiljöskäl både för lärare och elever.

Dåliga skolor som inte håller en bra utbildningsnivå ska stängas. Genom att stänga dåliga skolor minskar risken för att kommande elever ska behöva genomföra sin skolgång på en skola som inte når upp till de krav på kvalitet som samhället ställer. När Skolverket konstaterar att en skola inte kan utföra sitt uppdrag ska de ha möjligheten att stänga skolan. Den praxis och lagstiftning som finns styr sedan hur detta faktiskt görs. Ingen ska behöva riskera att välja en dålig utbildning, men samtidigt måste man som familj ha rätten att välja skola. Vi ser friskolor som ett nödvändigt komplement till de kommunala skolorna (i framtiden statliga, hoppas vi) men båda typerna av ägande måste operera under samma lagar och förutsättningar. Vi anser att de goda skolorna ska få expandera och blomstra i stället för att de dåliga ska ta resurser.

Återhämtning är minst lika viktigt för lärandet som kunskapsinhämtning, därför tycker vi att kommunerna bör satsa på att rusta upp dåliga skolgårdar och gör dessa mer kreativa och miljö-anpassade. Barn och unga behöver röra på sig och få frisk luft för att kunna tänka klart, därför vill vi att kommunerna skapar skolgårdar som ger barnen fler lekmöjligheter. Vi vill också att fler satsar på så kallade gröna skolgårdar där elever bland annat kan odla grönsaker, frukt och bär. Vi vill att skolgårdarna blir mer dynamiska med en rik biologisk mångfald där barnen kan utforska sin kreativitet. Skolgårdarna kan, om de planerats väl, även fungera som utomhusklassrum och därmed ge nya kreativa sätt att bedriva undervisning.

En kommun som satsat lite extra på konceptet gröna skolgårdar är Lund. Läs mer här. Kommunen arbetar sedan 1992 med att försöka skapa bättre omgivningar för barn och ungdomar att utvecklas i. Andra kommuner så som Malmö, Västerås och Stockholm har anammat idén. Flera studier påvisar att elever med gröna skolgårdar är friskare än barn som går i skolor med asfalterade skolgårdar.

De flesta länder i världen har någon form av betyg eller omdöme gällande ordning och uppförande, men detta försvann från den svenska skolan 1970. Sedan dess har diskussionen pågått fram och tillbaka om att återinföra ordning och uppförande som ett betyg eller omdöme. Forskning ger inga entydiga svar på för- och nackdelar, många menar att ett betyg inom detta om­råde inte påverkar de elever som missköter sig medan andra hävdar att de flesta skulle påverkas.

Vi tycker att omdöme eller betyg i social kompetens ska införas i grundskolan. Detta för att göra eleverna medvetna om vad social kompetens är samtidigt som de får insikter i det stora värdet av detta, inte minst i ett kommande framtida arbetsliv.Om betyget kom att införas betyder inte det att alla ordningsproblem i skolan skulle lösas, utan detta ska ses som ett av flera instrument för att uppmuntra till ett gott beteende. Det kanske viktigaste argumentet för är att betyget ger en signal till föräldrarna om hur väl barnet fungerar i skolan. Det kan ge den signal som gör att samtal i familjen kan föras om vikten av social kompetens.

Elevernas betyg i alla ämnen påverkas av elevernas sätt att förhålla sig till skolarbetet. Detta innebär med andra ord att en elevs sociala kompetens faktiskt påverkar lärarnas betygsättande i alla ämnen. Detta är inte tillåtet enligt skollagen men en undersökning som Lärarförbundet genomfört visade att fler än hälften av lärarna inte kunde bortse från elevernas uppförande när de sätter betyg. Genom att införa ett betyg i social kompetens kan det hjälpa lärarna att inte ta med uppförande vid betygsättning i andra ämnen. Det kan även hjälpa lärarna att i utvecklingssamtal närma sig de ibland svåra resonemangen om hur väl eleven fungerar i gruppen och i samverkan med andra. Kunskaper i social kompetens kan med fördel ges i samband med värdegrundsarbetet i klassen. De gemensamma värderingar som diskuteras fram i klassen om hur man förhåller sig till varandra kan utgöra grunden för bedömningen av social kompetens. Att till exempel ständigt komma för sent är ett beteende som inte inger respekt.

I Sverige ligger vi tyvärr i topp vad gäller sena ankomster, skadegörelse, skolk och fult språk. Sexuella trakasserier blir dessutom allt vanligare. Om vi inte sätter ner foten nu är risken stor att dessa ungdomar senare tar med sig det dåliga beteendet in i yrkeslivet. På högstadiet är detta extra viktig då en stor del av lärarkåren blandar in en elevs uppförande i ämnesbetygen trots att man egentligen får. Betygen ska uteslutande grundas på kunskaper i ett ämne eller en kurs, och ska ske med utgångspunkt i kursplanerna och betygskriterierna. Det finns således inget stöd för att sätta betyg efter elevens personlighet eller utifrån dennes beteende om inte detta finns angivet i målen för ämnet eller kursen. Vi ser följaktligen fler fördelar än nackdelar med ett införande av betyg i social kompetens.

Vi vill att skolbarn i Sverige ska få röra på sig varje dag. Vi känner alla till att barn i dag rör sig alldeles för lite både i och utanför skolan, vilket leder till en mängd hälsoproblem. Som det ser ut i skolans organisation i dag skulle en enkel sak som en daglig rörelseaktivitet vara i princip omöjlig att genomföra. En halvtimme om dagen skulle innebära en stor ökning av utbildningstimmar. Lösningen är att infoga rörelse i det dagliga skolarbetet.

Vi på Aktiv Skola menar att det i varje ämne kan skapas moment som kan utföras fysiskt. Vi har bland annat tagit fram en rörelseaffisch med enkla rörelser att göra i klassrummet, och en dans med våra maskotar Tryggve och Joy för att inspirera till fysisk aktivitet som kan infogas i den dagliga undervisningen. Vi föreslår att det blir obligatoriskt med ett fem minuters rörelsepass innan första lektionen startar på morgonen, och ett likadant pass när eleverna samlas till lektion efter lunch. Det finns forskning som visar att pulsförhöjande aktiviteter precis före ett prov ger goda resultat. Vi anser givetvis även att alla skolor ska ha en skolgård som uppmuntrar till rörelse, och att den ska vara både rolig och säker för alla elever.

Vi vill av flera anledningar att Sverige tar efter Frankrike och inför mobilförbud i skolan.

1. Studier visar att elever som för anteckningar på skärm presterar sämre än de som använder papper och penna. Trots det minskar användningen av papper och penna på allt fler skolor, och på så sätt försvinner också den motoriska träningen öga-hand som vi vet främjar inlärning.
2. I undersökningar med elever som går i skolor som har infört mobilförbud anser de flesta att arbetsmiljön har blivit bättre.
3. Man har också sett att mobilförbud höjer den sociala kompetensen och att barn och unga lär sig att bättre integrera med sina skolkamrater. Beroendet av digitala medier kan orsaka empati-störningar, och den direkta ögonkontakten kan inte ersättas av kommunikation via sociala medier.
4. På låg- och mellanstadiet har man sett att fysisk aktivitet bland barnen har ökat på de skolor som infört mobilförbud.
5. Barn som söker bekräftelse via smartphones kan riskera att bli beroende, och brist på bekräftelse kan leda till stress och sämre självförtroende. Sömnbrist och psykiska besvär bland unga har ökat sedan den smarta telefonen introducerades.
6. Överanvändning av skärmar gör att närsyntheten ökar bland barn.

Allt detta talar för att barns användning av digitala medier bör begränsas. Skärmarna stjäl viktig tid för utveckling i verkligheten. Skärmstressen kommer att minska – liksom nätmobbning. Elever får lättare att fokusera och socialisera, och rörelse stimuleras. Vi föreslår därför att regeringen snarast inför mobilförbud i Sveriges grundskolor.